Sommarskola 10 veckor! Start 19 juni.

 

Vill du ägna sommaren åt skrivande?

I SOMMARSKOLAN får du lektioner med skrivuppgifter varje dag under 10 veckor; tips, verktyg och stöd för att skriva DIN roman.

Den här kursen passar dig som:

· vill satsa på att skriva lite varje dag

· vill påbörja eller fördjupa ett romanprojekt

· vill få struktur i både romanen och skrivprocessen

Om du så bara har tid att jobba med kursen 30-60 minuter om dagen kommer du att kunna göra planeringen och ramverket för romanen, och skriva en hel del scener. Om du kan lägga 2-4 timmar om dagen kommer du att kunna skriva ett bra utkast att sedan jobba vidare med när du har alla verktyg som kursen ger.

Anmäler du via mig, så blir jag din personliga handledare. Jag är diplomerad lektör och manusutvecklare via Ann Ljungbergs utbildning och jag kommer ge dig utförlig respons.

Vi har en sluten Facebookgrupp där vi har diskussioner, frågestunder och bonusmaterial. Du får respons på 10 sidor under kursen och kan välja att skicka 1 sida i veckan eller flera sidor som du samlar ihop under några veckor. Fler sidor kan köpas till.

Måndag 19 juni kommer första kursbrevet där du får en veckoplan och en förberedande uppgift. Varje vardag under 10 veckor får du sedan korta kursbrev med teorilektioner och skrivövningar att ta med i ditt romanprojekt. På lördagar får du en sammanfattning av veckans övningar, med kontrollfrågor som du kan använda för att se att ditt projekt är på rätt väg. På söndagar kommer ett coachingbrev med frågor runt ditt skrivande och ditt förhållande till det.

Dessutom får du som bonus en valfri webbkurs att fortsätta med efter sommarskolan (t ex Redigera romanen, Skriv en serie eller Ge ut din bok värde 1490 kronor).

Omfattning: 10 veckor

Startdatum: Den 19 juni 2017 startar vi!

Kurstyp: Distanskurs – var du vill, Online

Kurskostnad: 2500 kronor inkl moms

Kursledare: Din kursledare är Ann Ljungberg som sedan 2004 varit verksam som lektör, skrivkursledare och författarcoach

Anmäl dig via länken nedan, så får du mig som handledare:

http://www.minkurs.nu/flow/sommarskolan.aspx?aff=32a5274a

1:a-pristagaren i Lattjolajban

 

Nora Jenssen vann tävlingen ”Lattjolajban” med ”Var är chokladen?” Hon vinner en första kapitel-analys och hon får även 30 % rabatt på ett av mina lektörspaket.

Motivering: Med en helt underbar dialog och ett crazy släktgäng, så har Nora lyckats skriva en spännande och väldigt underhållande liten story. Den flyter lätt och ledigt trots flera olika karaktärer inblandade, och slutet innehåller både ett roligt avslöjande och ett löfte om att ”cirkusen” fortsätter. Jag får känslan av en högoktanig fars på sommarteatern. Jag fick också en känsla av avundsjuka … den här hade jag velat skriva själv!

Nedan kan du läsa hennes bidrag:

Kusin Greta ställde sig och skrek i högan sky. Jag trodde att den karelska steken hade bränt vid, men när jag kom ut i köket visade det sig att någon hade ätit upp all chokladen till efterrätts-chokladfontänen.

”Vad är det frågan om?” undrade farbror Pär och visade sitt hopplattade tryne i köksdörren.

”Chokladfontänen”, stönade Greta, ”Middagen är förstörd.”

”Vi ska nog hitta den skyldige”, lovade Pär och stormade ut i vardagsrummet där släkten satt och pyste med fördrinkar. ”Vem har stulit chokladen?” domderade han.

”Det var säkert Lisa”, sa lill-kusin Bengt.

”Lisa har inte kommit än”

”Om hon kommer, kommer inte jag”, tyckte faster Linn.

”Men, du är ju redan här”, förklarade jag till faster.

Hon snörpte på munnen och satte händerna i kors över knäna,

”Jag menar vad jag säger”, mumlade hon.

”Var det ni?” frågade farbror Pär och lutade sig hotfullt över sina två söner Bengt och Kalle som skakade frenetiskt på huvudet, ”Om det var ni kommer det inte någon påskhare i år. Inga ägg för er, mina unga herrar.”

”Det var inte vi, vi har varit här hela tiden.”

”Det är sant”, sa kusin Bea.

”Om ni låter mig läsa era auror så kan jag se vem som har den skyldiges färg”, tyckte faster Linn.

”Aldrig i livet”, morrade farbror Pär, ”Jag kunde lika gärna måla ett gristryne och ta på mig en struthatt som att gå med på sånt mumbojumbo.”

”När kommer Lisa?” undrade kusin Greta, ”Jag vill inte att något mer ska gå fel.”

”Hon är och kollar på kortegen”, förklarade farbror Bjarne. ”Den är slut klockan sex.”

”Rena turistfällan”, muttrade farbror Pär.

”Men de säljer ju inget”, invände kusin Bea.

”På min tid”, skrockade farbror Bjarne, ”klädde jag ut mig till don Juan endast iklädd ett flanell-lakan och några söta studenter. Det var tider det.”

Faster Berta kom ut från toaletten och såg de dystra minerna,

”Vad är det frågan om?” undrade hon.

”Det är någon som har stulit chokladen”, sa kusin Greta.

”Kan du inte åka och köpa ny?”

”Kardanaxeln på min gamla Subaru har gått av”, klagade Greta.

”Se inte på mig, jag tog taxi”, ursäktade sig Pär, ”Jag tänker supa.”

Övriga mumlade instämmande.

”Annars Greta, så var jag på toa. Och jag ser att du har gjort om och så. Men borde du inte använt en våtrumstapet?” undrade faster Berta.

”Våtrumstapet?” frågade kusin Greta och såg förvirrad ut.

Pär brast ut i gapskratt och dunkade kusin Greta vänligt i ryggen.

”Jag tyckte den var fin med kaveldun som motiv”, sa Greta osäkert.

”Jättefin Greta, jättefin”, sa Berta och suckade.

”Vänta lite nu”, gnällde lill-Bengt. ”Får vi ingen efterrätt?”

”Nu fattar han, någon har stulit efterrätten”, hånade Pär.

Lill-Bengt började genast tjuta.

”Vasektomin blev misslyckad”, ursäktade sig Pär och såg menade på Bengt som var alldeles röd i ansiktet. ”Den där var aldrig en del av planen. Se till att de rackarna är strypta, håll hästarna i hagen, det är mitt stalltips”

”Men Pär!” utbrast Pärs fru Gun.

Pär vände sig om och blev lika röd i ansiktet som Bengt.

”Jag trodde att du var ute och rökte”, stammade han fram.

”En sån ögontjänare”, muttrade faster Linn, ”Det kan man se på din aura.”

”Ge fan i min aura”, fräste Pär.

”Jag får tuppjuck”, utbrast kusin Greta, ”Kan ni inte bara hålla sams?”

”Finns det mer dry martini?” undrade Bea och viftade med sitt tomma glas framför mitt ansikte.

”Men pappa!” utbrast lill-Bengt, ”Du har ju bruna fläckar på dina byxor!”

Pärs ansikte skrynklade ihop sig,

”Tyst unge.”

”Det är du som har stulit chokladen!” utbrast kusin Greta, ”Det är du som har stulit chokladen och sen torkat av dig på dina byxor!” Hon såg ut som hon skulle storkna.

”Ja, alltså”, sa Pär och blev knallröd.

”Men Pär”, sa Gun, ”Tänk på barnen, du skickar dubbla budskap. Först får man inte stjäla, och sen stjäl du själv.”

”Har pappa stulit?” gnällde lill-Bengt. Gun satte instinktivt handen för hans ögon.

”Jag åt lite choklad”, ursäktade sig Pär, ”Jag visste inte att den var till någon slags fontän. Det var bara lite choklad. En loska i Atlanten, en piss i Östersjön. No big deal.”

”Nä, nä, Pär. Nu är det du som cyklar till affären och köper ny choklad!” sa Greta och hytte med näven.

”Visst, visst”, sa Pär och lunkade skamset iväg.

Det blev en chokladfontän till slut den kvällen. Släkten hade aldrig sett något liknande och brast ut i spontan sång. Lill-Bengt och jag dansade glädjens dans runt bordet och doppade marshmallow efter marshmallow i chokladfontänen.

Det blev ändå en fröjdens kväll.

…ända tills kusin Greta märkte att äpple-konjaken saknades ur sitt skåp. Då var det dags igen.

2:a-pristagaren i Lattjolajban

 

Jessika Liljas bidrag ”Dubbla budskap” kom på andra plats, och vinsten är halva priset på en första kapitel-analys och boken ”Försoningen” av Hannah Widell & Amanda Schulman.

Motivering: Med en sanslös dialog, där två kvinnor samtalar i kodade meningar för att inte barnen ska förstå det barnförbjudna innehållet, har Jessika skapat en liten vardagsscen med hyfsad (!) hög igenkänningsfaktor. Och då tänker jag mer på de kodade orden, än på vad en karelsk stek kan betyda i sammanhanget. Fnissar även rått åt den ringrostade kardanaxeln och vilka inre bilder den ger. Kul twist, helt enkelt, som fick mig att skratta och känna beundran för hur ord kan användas till mer än vad man trodde var möjligt.

Nedan kan ni läsa hennes bidrag:

* Greta, jag får tuppjuck och stressutslag över hela kroppen, sa jag och viftade med chokladfontänen mot henne.

Min kusin skrattade och tog den ifrån mig.

* Jag kan doppa ägg och påskarar till barnen. Om du lovar att ge en gift kvinna ett stalltips om hur polisen och hobby mekanikern var mellan flanell-lakanen. Kunde han använda verktygen rätt? Sa hon och fnittrade.

Jag blickade ut över de två yngsta ungarna som lekte på köksgolvet medan den äldre höll på att placera kaveldun och grässtrån i vasen på bordet.

* Han var förberedd och hade köpt struthatt till dejten så det var bara att köra på. Det märktes att hans kardanaxel var lite ringrostig efter skilsmässan, men hellre det än någon som är en ren turistfälla och kan riskera att smitta mig med något. Takten var liiite osynkad i början men sen… wow! Vi testade allt, då menar jag ALLT. Till och med karelsk stek om du fattar vad jag menar… jag flinade mot henne och försökte se om ungarna fattade vad vi pratade om.

* Karelsk stek?… åh mata varandra som i 9½vecka, sa hon och åt upp ännu en hare.

* Nej, karelsk stek, sa jag igen och blinkade med ena ögat.

* Karelsk stek är en maträtt. Vad menar du?

* Jaha, är det en maträtt? Jag trodde det var en slags scoutknop, sa jag och skrattade nervöst till.

* Vadå, sa kusin Greta och tittade på mig uppifrån och ner.

* Japp, sa jag och blinkade med ena ögat.

* Va? Hade polisen verkligen med sig handklovarna till dig i helgen? Sa hon med hög röst så att barnen tittade på oss.

Äldsta pojken undrade genast varför polisen varit här. Jag sa att han tittat förbi när de var hos sin pappa för att han ville se att jag hade det bra. När de var tillbaka i sina lekar så vände jag mig till kusinen.

* Polisen såg sannerligen till att jag ”hade det bra”, vi pratar alltså K-N-O-P. Jag höll båda armarna raka tillsammans ovanför mitt huvud. Han har varit scout i unga år, skrattade jag och dolde mina blossande röda kinder.

* Åhå ja, hon smackade med läpparna. Så du är en riktig ögontjänare till polisen du. Har du spanat in den nya bibliotekarien förresten? Hon är jättesnygg.

* Jag har noterat hennes korta kjolar och likaså har barnen. Vid en sagostund råkade de se hennes spetstrosor och undrade om jag har likadana… Pinsamt. Hur kommer det sig att du undrar?

* Du är ju bi och nu när du är singel kanske du ska bjuda in henne för… ja en trerummare med farbror polis om du förstår vad jag menar, sa hon och fortsatte med att chokladdoppa hälften av påskhararna medan hälften hamnade i hennes egen mun.

* Nähä du, om hon kommer, kommer inte jag! Den skrikiga skärande rösten får en hel kortege av små simmare att hellre vilja komma ut som piss i Östersjön än att täcka hennes inre våtrumstapet alltså. Skärp dig.

Kusinen skrattade högt och barnen tittade på oss och undrade vad som var så roligt. Jag uppmuntrade dem att bygga ett hus med legobitarna och visade hur de skulle börja lägga klossarna i en fyrkant.

* Apropå det, visste du att Anneli väntar barn igen, sa jag. Hon har den där graviditetsauran över sig redan.

* Vasektomin blev visst misslyckad för honom. Det borde man ha anat …, sa hon och höjde ett ögonbryn.

Jag tittade oförstående på henne och hon nickade menande med huvudet som om jag borde fatta. Hon fortsatte.

* … han vill ju ha fler barn, det har han ju sagt tidigare. Det var Anneli som ville att han skulle på vasektomi för att slippa ännu fler svåra graviditeter. Två barn räcker väl tycker hon, men han vill typ ha ett helt fotbollslag.

* Tror du verkligen… Nä, det är ett vidrigt sätt att få ännu ett barn, det är inte juste mot henne.

* Han har säkert ”genomgått vasektomi” för att Anna skulle sluta med p-piller igen. Snacka om plan. Det är ett mysterium att inte Anneli har upptäckt det.

* Så han har hållit på med dubbla budskap ända sedan jul alltså? Att han har genomgått det och inte vill ha fler barn, men samtidigt haft en dold plan för att få åtminstone en unge till? Vasektomier kan ju faktiskt misslyckas. Jag har svårt att tro det om Mats, han verkar vara en reko och ärlig kille. Det är glädjande att han får en till, meddela honom grattis, jag tycker han är värd det. Jag har ju tre och är glad och nöjd över det, sa jag medan jag rufsade om håret på den äldsta som nu stod intill mig och ville vara med i chokladdoppandet.

Vinnarna i tävlingen ”Lattjolajban”!

Tävlingen ”Lattjolajban” är nu avslutad. Det kom inte in så många bidrag, vilket var synd. Tävlingen upplevdes som svår, har jag fått berättat. Jag tar till mig det och ska klura ut en lättare tävling – men ändå med en utmaning – till nästa gång. Jag är nybörjare på detta, men jag älskar roliga tävlingar, och det är lätt att svepas iväg.

Denna tävling skulle innehålla följande ord: chokladfontän, kortege, turistfälla, flanell-lakan, kardanaxel, ögontjänare, våtrumstapet, stalltips, kaveldun, dubbla budskap, struthatt, påskhare, karelsk stek, aura och tuppjuck. Följande 3 meningar skulle också vara med:Piss i Östersjön. Om hon kommer, kommer inte jag. Vasektomin blev visst misslyckad. Den skulle även innehålla ett mysterium och något glädjefyllt. Minst 2 karaktärer skulle också vara med, varav den ena skulle heta kusin Greta.

Den skulle förstås vara begriplig och hålla den röda tråden, och den som lyckades bäst och fick mig att skratta så att löständerna rök – ja, den hade vunnit!

Således; 1 pris går till Nora Jensen med sitt bidrag ”Var är chokladen?”

Motivering: Med en helt underbar dialog och ett crazy släktgäng, så har Nora lyckats skriva en spännande och väldigt underhållande liten story. Den flyter lätt och ledigt trots flera olika karaktärer inblandade, och slutet innehåller både ett roligt avslöjande och ett löfte om att ”cirkusen” fortsätter. Jag får känslan av en högoktanig fars på sommarteatern. Jag fick också en känsla av avundsjuka … den här hade jag velat skriva själv!

 

Grattis till Nora, som vinner en första kapitel-analys, och hon får även 30 % rabatt på ett av mina lektörspaket.

Andra priset går till Jessika Lilja, med bidraget ”Dubbla budskap”.

Motivering: Med en sanslös dialog, där två kvinnor samtalar i kodade meningar för att inte barnen ska förstå det barnförbjudna innehållet, har Jessika skapat en liten vardagsscen med hyfsad (!) hög igenkänningsfaktor. Och då tänker jag mer på de kodade orden, än på vad en karelsk stek kan betyda i sammanhanget. Fnissar även rått åt den ringrostade kardanaxeln och vilka inre bilder den ger. Kul twist, helt enkelt, som fick mig att skratta och känna beundran för hur ord kan användas till mer än vad man trodde var möjligt.

Grattis till Jessika, som får halva priset på en första kapitel-analys och boken ”Försoningen” av Hannah Widell & Amanda Schulman.

Tack till er andra som antog utmaningen och skickade in era bidrag! Bra jobbat och jättekul att läsa, även om det inte räckte ända fram denna gång. Hoppas ni återkommer i andra tävlingssammanhang här på min hemsida.

 

 

Diplomerad Lektör!

Den 31/3-17 blev jag äntligen ”Diplomerad Lektör”. Från och med nu kommer jag vara din bästa manusutvecklare!

Se mig som en bilbärgare. När du har fått punka och står där övergiven vid dikeskanten. Alla andra bara skyndar förbi, du känner dig ensam och allt känns tröstlöst. Så kommer äntligen bärgaren och säger åt dig att ta några djupa andetag, sätt dig och vila, så fixar jag ditt platta däck. Fram med fälgkorset och med lite hårda tag och handfast grepp, så är däcket utbytt till ett nytt och skinande, och när jag ändå håller på så byter jag dina trasiga torkarblad och fyller på den snart tomma bensintanken med lite extra, och du kan åka vidare mot det mål du var på väg till hela tiden.  Du får inte skäll för att du inte lyckades byta däck själv, eller att du nästan körde tomt i tanken, utan det blir lite goda råd av typen; se till att alltid ha en extradunk i bakluckan, glöm inte att fylla på med spolarvätska och du vet väl att man måste ha vinterdäck på nu. Och du – du gjorde det rätta. Du ringde mig!  Ungefär så. Fast bättre.

Erbjudande året ut; 10% rabatt på alla lektörspaket. Välkommen att höra av dig.

 

OBS – ROLIG TÄVLING PÅGÅR! SCROLLA NER OCH LÄS!

Nu ska det tävlas igen, minsann!

Tävlings-dax! En rolig utmaning som sätter fart på geniknölarna. OBS – TÄVLINGEN PÅGÅR LÄNGRE ÄN TIDIGARE SAGT! NU HAR DU HELA PÅSKEN ATT SKRIVA!

Skriv en text på max 800 ord, innehållande följande ord: chokladfontän, kortege, turistfälla, flanell-lakan, kardanaxel, ögontjänare, våtrumstapet, stalltips, kaveldun, dubbla budskap, struthatt, påskhare, karelsk stek, aura och tuppjuck.

Följande meningar måste också vara med:

Piss i Östersjön.

Om hon kommer, kommer inte jag.

Vasektomin blev visst misslyckad.

 

Den ska även innehålla ett mysterium och något glädjefyllt. Minst 2 karaktärer måste också vara med för att bli godkänd, varav den ena måste heta kusin Greta.

Den ska förstås vara begriplig och hålla den röda tråden. Den som lyckas bäst OCH får mig att skratta så att löständerna ryker – ja, den har vunnit!

Det är ok att böja orden. Ett bidrag per deltagare.

Tävlingen avslutas den 18 april och vinnarna meddelas 23 april.

 

Skicka in ditt bidrag till dufvasord@outlook.com. Märk mailet med ”Lattjolajban”.

 

1:a priset är en 1:a kapitel-analys och 30 % rabatt på ett valfritt lektörspaket.

2:a – 3:dje pristagare får halva priset på en 1:a kapitel-analys och varsin bok ”Försoningen” av Hannah Widell & Amanda Schulman.

Giltighetstid 1 år.

2:a pristagaren, hederspriset och priset för vackraste text.

Vinnarna får halva priset på en 1:a kapitel-analys.

2:a pristagaren Lisa Willman. Motivering: En fyndig och välskriven liten story, som man genast blir nyfiken på, och med en hög igenkänningsfaktor. Eller är det bara jag som har väntat på Prins Charming och så har han den dåliga smaken att dyka upp packad … Förlåten blir han också. Det är romantik, det!

Hon hade packat klart. Det var lika bra att få det gjort, även om planet inte gick förrän i övermorgon. Morgondagen skulle bli tillräckligt jobbig ändå, med Bellas avskedsmiddag och allt.

Hon hade lovat sig själv att inte tänka på Alex. Helst aldrig någonsin, men eftersom hon skulle behöva träffa honom på middagen kunde det bli problematiskt. Resten av kvällen skulle hon åtminstone inte ägna honom en tanke. Han kunde vara på sin dumma fest.

Hon och Simon skulle ligga som grönsaker i Bellas soffa, titta på Rock of Ages och dricka mängder med vin. Inte Simon, förstås. Han skulle få ett köttben som hon hade smugglat in när matte inte såg. Bella var på vegansk matmässa i Pomona och skulle vara borta över natten, så shiban hade gott om tuggtid.

Filmvalet var ett av hennes sämre. Inte för att hon ogillade den, tvärtom, men hur genomtänkt var det att se en film som utspelade sig där hon och Alex träffades? Redan efter öppningsscenen hade hon tänkt på honom fyra gånger.

Halvvägs in i filmen, och vinflaskan, gav hon upp. Alex var överallt. Hon började bläddra bland tevekanalerna. På en av sportkanalerna visades en amerikansk fotbollsmatch. Det påminde henne om när de åt pizza på Larrys och satt bredvid det där hysteriska fruntimret som gapade åt sitt lag på teven. Ändå vann motståndarna överlägset. Hon zappade vidare till en dokumentär om Kubakrisen. Det fick duga.

När det bankade på bakdörren hade hon inte tänkt på honom på flera minuter. Hon lämnade motvilligt soffan, tassade barfota genom köket till groventrén och kikade genom dörrhålet. Helvete!

Hennes överkropp blev flammig under linnet, och hjärtat lekte infarkt när hon öppnade dörren. Det gjorde ingenting. Alex var dyngrak.

”Vad gör du här?”

”Soffans syrra?” sluddrade han. Högerhanden höll krampaktigt i trappräcket.

”Det verkar ha varit en rolig fest?”

”De hade oompa loompas.”

”Menar du ompa-ompa-musik?” Hon kvävde ett leende.

”Ja, oompa loompa.”

Han gav henne en blick som, trots att den var dimmig, grusade hennes ambitiösa planer på att inte falla för honom. Han tog ett tafatt steg över tröskeln. Hon ryggade undan. De blev stående innanför dörren. Tysta. Utbytte fler blickar.

Att komma för nära skulle leda till katastrof. Hon skulle åka hem. Hon skulle glömma honom, och han henne. Pandoras box gjorde man bäst i att hålla stängd, men ju längre de stod där desto mer gled locket av.

Det var Alex som knuffade det över kanten. Han vinglade emot henne, drog henne klumpigt intill sig och missade hennes läppar med flera centimeter. Det var inte alls som i hennes fantasier. Hon hjälpte honom rätt och mötte smaken av bayerskt öl och korv. Äntligen fick hon dra händerna genom hans omöjliga lockar. Han kysste henne hårdare och hon svarade direkt.

”Soffa” mumlade han i hennes klibbiga kind. Darrande ledde hon honom dit.

Han föll raklång och drog henne med sig. Hon hamnade överst. Hans läppar hittade hennes igen.

”Åk inte”, stönade han.

Hon behövde inte svara. Han hade redan slocknat under henne.

Hederspriset: Irma Kjellström. Motivering:  En fin liten berättelse, där man blir nyfiken på vad som har hänt innan vi får ta del av den. Fina detaljer, såsom att han har kommit till stationen klädd i bara pyjamasbyxorna. Jag är djupt imponerad av 14-åriga Irmas text, som tyder på stor mognad.  Fortsätt att skriva, Irma! Du kommer gå långt, det är jag säker på.

Vi borde aldrig ha funnits. Det borde aldrig ha funnits ett jag och han. Det kan aldrig ha varit meningen att det skulle bli vi två. För det kan väl inte vara meningen att det ska göra så här ont, att man ska tvingas slitas upp? Att man ska smyga upp på natten för att inte behöva säga adjö?

Jag lutar mig bak mot sätet, undrar om han upptäckt att jag inte är kvar, att jag har lämnat honom ensam.

Jag sneglar ut genom fönstret, låter blicken sväva bort längs perrongen som jag anlände till för ett par månader sedan. Då visste jag inte att jag skulle möta honom, att månaderna här inte skulle bli alls som jag hade trott.

Och nu ska jag hem, ska lämna den här platsen för alltid, och samtidigt lämna det första hjärtat som någonsin fått mig att känna så här, fått mig att känna mig älskad.

Så ser jag någon rusa, rusa mellan människorna på perrongen.

Jag kan inte hindra mig själv från att resa mig upp från sätet. Jag trycker kinden mot fönstret som värmts upp av sensommarens mildhet. Synfältet suddas ut av tårar, men jag ser honom ändå tydligt.

Han har fortfarande pyjamasbyxorna på sig, och så jackan – som han hade på sig första gången vi möttes.

Han kommer allt närmre mitt fönster, och jag pressar fingrarna mot rutan. Jag känner en tår åka ner över kinden och lämna ett kallt stråk.

Jag vill ropa på honom, men det skulle bli så svårt och smärtsamt att behöva säga adjö.

Våra blickar möts.

Han ser mig; jag ser honom, genom rutan.

Han sätter fart, och når fönsterrutan. Jag ser ner på honom; han ser upp på mig. Jag trycker handflatan hårdare mot glaset, och han placerar sin hand på andra sidan.

”Älskar du mig inte?” säger han och hans röst pressar sig nätt och jämnt genom rutan.

Jag sväljer. ”Jag kan inte stanna kvar.” Rösten skär sig.

Jag ser att smärtan drar över hans blick. ”Men…”

Jag kan inte hindra tårarna som kommer. Jag biter mig hårt i läppen.

”Vänta här”, säger jag sedan.

Jag vänder mig om, springer ut mellan raderna av säten, rusar genom vagnen, ut genom dörren och kommer ut på perrongen.

Jag vänder mig mot honom, och kan inte hindra mig själv från att springa.

Vi möts i varandras armar, och då hör jag tåget sätta igång.

Det spelar inte längre någon roll.

Vinnaren av den vackraste texten ,Yvonne Waern. Motivering: Så vackert skrivet om något så enkelt och banalt som våra händer. När jag läste texten så fann jag mig själv sitta och titta på mina egna fingrar med helt nya ögon. Och så en oväntad vändning på slutet – originellt!

Våra händer ska förenas Din hand har fem fingrar och utgör en fulländad helhet. Det är din hand jag ser som nattljus, din hand jag känner i mörkret. Handryggens fingerben spänner ut din hud som ett parasoll och jag gömmer mig för solen under din handflata, där livslinjen flyter ut i deltat mellan tummen och pekfingret. Fingertopparnas kuddar vill jag känna mot mina, från tummens kraftiga soffdyna till lillfingrets eleganta plymå. Varje finger avslutas med en juvel, ett pärlemorskimrande skal, som välver sig över en ömtålig skatt. Jag vill skriva in mitt namn i deras genomskinliga hemlighet, men bara med ord som du gett mig. Varje finger är en gåva. Tummen är glatt trotsig och ställer sig gärna på tvären. Det är din tumme som trycker sig mot min handrygg och håller den i ett stadigt grepp. Jag tänker inte smita min väg, jag rullar gärna min tumme mot din. Pekfingret stakar ut vägen för oss: det är så här vi ska ha det, så här vi ska gå. Jag följer det gärna. Långfingret är rakt och stolt, längst av alla och jag böjer mig för dess skönhet. Ringfingret är det skönaste. Slank och elegant står hon där och bara väntar. Jag vet, det är min plikt att pryda dig, men jag väntar tills jag har hittat något som kan stå sig mot din fägring. Bara det bästa passar dig. En dag ska jag kunna komma i närheten av din ljuvlighet, en gång ska jag hölja ditt finger i ett smycke som anstår dess elegans. De fem undren avslutas av lillfingret, en rak och smal gren på ditt hands livsträd. Lillfingret känner jag mot min handkudde, lillfingret tillber jag som en del av din hand. Den första gången jag mötte din femfingrade hand förlorade mitt sinne sin balans. Min hjärna kunde inte ta in allt mina ögon såg. Den släta ytan av din hud gav mig föraningar om ett himmelrike där våra händer kunde mötas, där våra fingrar flätades in i varandra. Jag skämdes för mitt sjätte finger som blev över när vi satte handflatorna mot varandra. När din mun närmade sig det udda fingret löpte ett glädjeskalv genom hela min kropp. Du accepterade mig, du kunde kyssa min abnormitet. Låt oss flyga genom tiden i din handflatas gondol. Våra fingrar spänner vi upp till ett segel som håller i bidevind likaväl som i läns. Tankarnas lätthet bär oss genom åren och färden blir lätt, om vi tar varandra i hand.

Vinnarbidraget!

1:a pristagaren Ann Hempel Pertmann. Motivering: Ingen aning vad geocacha är för något, men jag föll pladask för de små tecknen i deras kroppsspråk och den lite tafatta dialogen, där ingen säger rakt ut vad de egentligen vill, ingen vill verka för ivrig och genomskinlig, men som läsare känner man; ja ja kom igen nu då!! Och så undrar man varför juryn satt en gräns på 500 ord! Nu får man ju inte reda på fortsättningen. Eller vad geocacha är för någonting … Romantiska vibbar och hög igenkänningsfaktor (trots geocacha alltså).  Ann vinner en gratis lektörsläsning. Grattis! 🙂

 

 

Det blåser snålt genom gallergolvet när jag hastar uppför trappan. Nervositeten kör kortdistanslopp i strupen men jag ringer på dörrklockan. Smått andfådd, torr i munnen. Kontrollerar det nylagda håret.

Och så står han där. Bertil. I vardagsrummet kompas Johnny Cashs gitarrspel av färgpiruetter på en väggteve, men Bertil lyfter handen och stänger av alltihop med mobilen.

”Hej”, säger han och lutar sig framåt. Han är ännu längre än när jag tänker på honom.

”Hej.”

Han ler med tänder som strösocker och det är samma man som jag jobbat med i tjugo år, men aldrig att jag varit hemma hos honom. Aldrig någonsin, fastän jag lekt med tanken ända sedan han skilde sig för tio år sedan. I eftermiddags var det pensionsavtackning. Jag blev tvungen att gå ifrån och det var med tårarna rinnande framför badrumsspegeln som jag förstod att jag måste agera nu. Eller aldrig.

Vågar jag? Jag lägger huvudet på sned. Huvudet är tomt på ord.

”Vill du komma in?” säger han och sväljer.

”Gärna.”

Det luktar svagt av såpa och mat i lägenheten. Där står vi. Han i jeans och vit t-shirt. Handväskan glider ner från axeln och jag låter den ligga.

”Pirjo sa att du skulle vandra i fjällen.”

”Håller på att packa. Vi åker imorgon.” Han kastar en blick inåt vardagsrummet.

Modet sjunker.

”Då har du inte direkt tid med mig nu.”

”Jo. Jag är superglad att se dig.” Han skrattar till och hänger en hand i hatthyllan. ”Var det något du ville? Eller … Alltså … Det måste du inte ha.”

”Jag tänkte fråga om du ville följa med och geocacha till helgen. Men då är du inte hemma.”

Bertil byter grepp runt stången i hatthyllan. Ett sekundsnabbt leende sveper över hans ansikte, som en flock småfåglar på jakt över ett torg.

”Jag kommer hem igen. Tänker du på någon särskild cache?” Leendet kommer tillbaka, gör läpparna släta och smidiga. Kinderna veckar sig.

Jag ler tillbaka, så mycket att jag får rynkor över näsan. ”En som ingen av oss tagit. Har du tagit några i Höllviken?”

”Inte många alls.”

”Inte jag heller.” Jag lyfter upp väskan från golvet och nickar för mig själv. Tar tillfället att sänka hakan för att dölja flinet som inte går att kontrollera.

”Om du vill får du gärna stanna en stund”, säger han och tar ett steg framåt. ”Då hinner vi surfa på cacher i Höllviken redan ikväll.”

Vi har suttit bredvid varandra framför en dator förut, på jobbet, armbåge mot armbåge. Hemma hos mig väntar inget. Här hos Bertil kan vad som helst hända. Vad som helst.

”Säkert att du har tid?” säger jag.

”Vi kan prata medan jag packar.”

Vi fortsätter titta på varandra. En längre stund än normalt. Längre än vad kontoret skulle tillåtit och undervattensströmmarna porlar och glider på insidan av mitt skinn.

”Då stannar jag en stund”, säger jag och låter handväskan glida ner till golvet igen.

Vinnarna i skriv en romantisk text-tävlingen!

 

Efter mycket läsande och tyckande, så har jag nu kommit fram till en vinnare i tävlingen ”Skriv en romantisk text på max 500 ord och med max 2% klyschor!”

Jag har även utsett en hedrande 2:a pristagare, en hederspristagare och ett pris för vackraste text.

Tack alla som skickade in bidrag; 22 skribenter och 28 bidrag! Jätteroligt. Och extra kul att min eminenta ”klyschvarningsmojäng” knappt ens fick jobba övertid.

Den brakade loss vid ytterst få tillfällen.

 

1:a pris går till Ann Hempel Pertman för sitt bidrag ”Surf med Strösockermannen”.

Vinsten är en gratis lektörsläsning ”gemenpaketet”, värde 3750 kr.

 

2:a pris går till Lisa Willman för sitt bidrag ”Hjärtat lekte infarkt”.

Vinsten är halva priset på lektörspaket.

 

Pris för vackraste text går till Yvonne Waern, för sitt bidrag ”Våra händer ska förenas.”

Vinsten är halva priset på lektörspaket.

 

Hederspriset går till 14-åriga Irma Kjellström, för sitt bidrag ”Avsked i natten.”

Vinsten är halva priset på lektörspaket.

 

Alla som bidrog med ett bidrag (!) blir heller inte lottlösa. De kommer att få halva priset på en 1:a kapitel-analys.

Jag kommer att be pristagarna om lov att få publicera deras texter. Min förhoppning är att de gärna vill det, så håll utkik på hemsidan.

Giltighetstid på samtliga priser/erbjudanden t.o.m Alla hjärtans dag 2018.

Ps. Alla titlar, utom ”Våra händer ska förenas”, har jag hittat på själv, eftersom de var namnlösa vid insändande.                                                                                                                                       Eventuella klagomål kan bara komma från författarna själva och då i utbyte av egen titel.

Tävling! Vinn lektörspaket!

(Tävlingen är nu avslutad och vinnaren meddelas på Alla hjärtans dag!  28 bidrag kom in – fantastiskt!   21 mars startar nästa tävling. Håll utkik!) 

Skriv en romantisk text på max 500 ord. Observera att den inte får innehålla mer än 2 % ”klyschor” för att inte bli diskvalificerad av juryn. En jury som består av mig och min ofelbara ”klyschvarningsmojäng”.  Märk väl; ju färre % klyschor, ju gladare blir juryn och ju troligare är det att just DU vinner. Och nu kanske vän av ordning tänker: FÄRRE än 2 %!? Är det ens möjligt? Antagligen, säger juryn.

Tävlingen avslutas den 7 februari och vinnaren presenteras den 14 februari.

Skicka in ditt ”maskinskrivna” bidrag till dufvasord@outlook.com  Märk mailet med ”Hjärta/smärta”.

Och du – om du får ”feeling” när du skriver och vill skriva mera, så är det fritt fram att skicka in flera bidrag. Kärlek och romantik måste uppmuntras!

Priset: du får välja mellan mitt tummade exemplar av ”Borta med vinden” ELLER mitt lektörspaket ”gemen-paketet” (värde minst 3000 kr, ev vinstskatt betalas av vinnaren).

Under fliken ”lektörspaket” kan du läsa vad ”gemen-paketet” erbjuder. Giltighetstid 1 år från 14/2-17.

Ps. hoppas du väljer lektörspaketet, för jag hittar inte boken. Kanske glömt kvar den på landet, när jag tänker efter …