Nora Jenssen vann tävlingen ”Lattjolajban” med ”Var är chokladen?” Hon vinner en första kapitel-analys och hon får även 30 % rabatt på ett av mina lektörspaket.

Motivering: Med en helt underbar dialog och ett crazy släktgäng, så har Nora lyckats skriva en spännande och väldigt underhållande liten story. Den flyter lätt och ledigt trots flera olika karaktärer inblandade, och slutet innehåller både ett roligt avslöjande och ett löfte om att ”cirkusen” fortsätter. Jag får känslan av en högoktanig fars på sommarteatern. Jag fick också en känsla av avundsjuka … den här hade jag velat skriva själv!

Nedan kan du läsa hennes bidrag:

Kusin Greta ställde sig och skrek i högan sky. Jag trodde att den karelska steken hade bränt vid, men när jag kom ut i köket visade det sig att någon hade ätit upp all chokladen till efterrätts-chokladfontänen.

”Vad är det frågan om?” undrade farbror Pär och visade sitt hopplattade tryne i köksdörren.

”Chokladfontänen”, stönade Greta, ”Middagen är förstörd.”

”Vi ska nog hitta den skyldige”, lovade Pär och stormade ut i vardagsrummet där släkten satt och pyste med fördrinkar. ”Vem har stulit chokladen?” domderade han.

”Det var säkert Lisa”, sa lill-kusin Bengt.

”Lisa har inte kommit än”

”Om hon kommer, kommer inte jag”, tyckte faster Linn.

”Men, du är ju redan här”, förklarade jag till faster.

Hon snörpte på munnen och satte händerna i kors över knäna,

”Jag menar vad jag säger”, mumlade hon.

”Var det ni?” frågade farbror Pär och lutade sig hotfullt över sina två söner Bengt och Kalle som skakade frenetiskt på huvudet, ”Om det var ni kommer det inte någon påskhare i år. Inga ägg för er, mina unga herrar.”

”Det var inte vi, vi har varit här hela tiden.”

”Det är sant”, sa kusin Bea.

”Om ni låter mig läsa era auror så kan jag se vem som har den skyldiges färg”, tyckte faster Linn.

”Aldrig i livet”, morrade farbror Pär, ”Jag kunde lika gärna måla ett gristryne och ta på mig en struthatt som att gå med på sånt mumbojumbo.”

”När kommer Lisa?” undrade kusin Greta, ”Jag vill inte att något mer ska gå fel.”

”Hon är och kollar på kortegen”, förklarade farbror Bjarne. ”Den är slut klockan sex.”

”Rena turistfällan”, muttrade farbror Pär.

”Men de säljer ju inget”, invände kusin Bea.

”På min tid”, skrockade farbror Bjarne, ”klädde jag ut mig till don Juan endast iklädd ett flanell-lakan och några söta studenter. Det var tider det.”

Faster Berta kom ut från toaletten och såg de dystra minerna,

”Vad är det frågan om?” undrade hon.

”Det är någon som har stulit chokladen”, sa kusin Greta.

”Kan du inte åka och köpa ny?”

”Kardanaxeln på min gamla Subaru har gått av”, klagade Greta.

”Se inte på mig, jag tog taxi”, ursäktade sig Pär, ”Jag tänker supa.”

Övriga mumlade instämmande.

”Annars Greta, så var jag på toa. Och jag ser att du har gjort om och så. Men borde du inte använt en våtrumstapet?” undrade faster Berta.

”Våtrumstapet?” frågade kusin Greta och såg förvirrad ut.

Pär brast ut i gapskratt och dunkade kusin Greta vänligt i ryggen.

”Jag tyckte den var fin med kaveldun som motiv”, sa Greta osäkert.

”Jättefin Greta, jättefin”, sa Berta och suckade.

”Vänta lite nu”, gnällde lill-Bengt. ”Får vi ingen efterrätt?”

”Nu fattar han, någon har stulit efterrätten”, hånade Pär.

Lill-Bengt började genast tjuta.

”Vasektomin blev misslyckad”, ursäktade sig Pär och såg menade på Bengt som var alldeles röd i ansiktet. ”Den där var aldrig en del av planen. Se till att de rackarna är strypta, håll hästarna i hagen, det är mitt stalltips”

”Men Pär!” utbrast Pärs fru Gun.

Pär vände sig om och blev lika röd i ansiktet som Bengt.

”Jag trodde att du var ute och rökte”, stammade han fram.

”En sån ögontjänare”, muttrade faster Linn, ”Det kan man se på din aura.”

”Ge fan i min aura”, fräste Pär.

”Jag får tuppjuck”, utbrast kusin Greta, ”Kan ni inte bara hålla sams?”

”Finns det mer dry martini?” undrade Bea och viftade med sitt tomma glas framför mitt ansikte.

”Men pappa!” utbrast lill-Bengt, ”Du har ju bruna fläckar på dina byxor!”

Pärs ansikte skrynklade ihop sig,

”Tyst unge.”

”Det är du som har stulit chokladen!” utbrast kusin Greta, ”Det är du som har stulit chokladen och sen torkat av dig på dina byxor!” Hon såg ut som hon skulle storkna.

”Ja, alltså”, sa Pär och blev knallröd.

”Men Pär”, sa Gun, ”Tänk på barnen, du skickar dubbla budskap. Först får man inte stjäla, och sen stjäl du själv.”

”Har pappa stulit?” gnällde lill-Bengt. Gun satte instinktivt handen för hans ögon.

”Jag åt lite choklad”, ursäktade sig Pär, ”Jag visste inte att den var till någon slags fontän. Det var bara lite choklad. En loska i Atlanten, en piss i Östersjön. No big deal.”

”Nä, nä, Pär. Nu är det du som cyklar till affären och köper ny choklad!” sa Greta och hytte med näven.

”Visst, visst”, sa Pär och lunkade skamset iväg.

Det blev en chokladfontän till slut den kvällen. Släkten hade aldrig sett något liknande och brast ut i spontan sång. Lill-Bengt och jag dansade glädjens dans runt bordet och doppade marshmallow efter marshmallow i chokladfontänen.

Det blev ändå en fröjdens kväll.

…ända tills kusin Greta märkte att äpple-konjaken saknades ur sitt skåp. Då var det dags igen.