Se mig som en bilbärgare. När du har fått punka och står övergiven vid dikeskanten och alla andra skyndar förbi, du känner dig ensam och allt känns tröstlöst. Så kommer äntligen bärgaren och säger åt dig att ta några djupa andetag. Sätt dig och vila, så fixar jag ditt platta däck. Fram med fälgkorset. Med lite hårda tag och handfasta grepp är däcket utbytt till ett nytt och skinande. När jag ändå håller på så byter jag dina trasiga torkarblad och fyller på den snart tomma bensintanken med lite extra och du kan åka vidare mot det mål du har varit på väg mot hela tiden.  Du får inte skäll för att du inte lyckades byta däck själv eller för att du nästan körde tomt i tanken, utan det blir goda råd av typen; se till att alltid ha en extradunk i bakluckan, glöm inte att fylla på med spolarvätska och du vet väl att man måste ha vinterdäck på nu. Och du, du gjorde det rätta. Du ringde mig!  Ungefär så. Fast bättre.